så långt kom vi på lite mer än ett och et halvt år. sen va det time to move on.

Denna utvecklingen satte ju klart djupa spår i hjärtat. Igentligen är den väl inge speciell men med tanke på hur myckat jag kunde den 9 januari 2010 och på hur mycket jag utvecklades tillsammans med denna underbara häst samtidigt som hon utvecklades till något som folk inte hade kunnat tro... Det är ah, shit. Finner inte ord.
sånna kvällar kommer då jag tänker på vart vi skulle vart idag, men försöker övertyga mig själv om att det var bäst såhär. Kvällar då tårarna rinner lite fortare än andra, när jag känner att jag saknar henne.


emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0