emmaohelin

Munsboro Thomas eller Thomas som han kallas är född 1994 på Irland.

Thomas är utlånad till ridskolan där jag har honom på delfoder en dag i veckan. Jag började sköta Thomas 1:a november 2011 efter mycket omständigheter. Ibörjan var jag deprimerad och då fanns han där för mej, och han har verkligen hjälpt mej upp igen. Man borde inte ha så bra kontakt med en häst man känns så kort tid, men med tanke på hur mycket tröst jag sökte hon honom under den tiden då jag inte hade någon annan som ville lyssna så kom vi varandra extra nära. Jag är verkligen glad över att jag har honom nu och trots att vi inte passar till 100% så är jag glad när jag är med honom. Vi tävlar tillsammans på klubb nivå och har i dom senaste tävlingarna placerat oss på första plats. Vilket kanske inte är ettt under med tanke på hur otroligt grym han är men det ger mig ändå självförtroende.

Jag ser verkligen fram emot att få bättre kontakt med honom.






emma

Zelma M eller bara Zelma, är född 7 maj år 2000.

Jag träffade Zelma när hon var 5 år gammal men det var bara en vanlig brun och galen häst som jag absolut inte tänkte röra. Zelma vart utlånad ett tag och kom tillbaks några år senare. Hösten 2009 borstade jag lite smått på Zelma då jag inte hade något bättre för mej, brukade även släppa ner henne i ridhuset så hon fick springa av sej. Och jag kunde inte låta bli att tycka att hon var as häftig. Men hon gick inte längre att rida på. Jag vet inte hur det blev där emellan, men ett år senare så åkte vi med Maria som äger Zelma till askö stuteri ett par gånger, då Zelma skulle få föl. Men vi brydde oss inte speciellt mycket om Zelma där då var vi mer intresserade av de snygga hingstarna och söta fölen. Hon hade ridits lite under sommaren som vart  och sen var det dags att ta det lungt.

Sent på natten den 6:e maj kom lilla Zvante. Ur sööt och världens busigaste. Zelma och Zvante gick bara uppe i hagen ända tills det vart så pass kallt att de var tvugna  att komma in om nätterna. Jag gjorde min praktik i stallet hösten 2011 och sista dagen fick jag sitta upp på Zelma, då hade hon inte ridits på jätte länge. Hon kickade lite och jag bara satt vågade inte röra mej, jag visste exakt vad som kunde hända då jag sett henne tillräckligt mycket. Jag travade över att par bommar och galopperade nått varv. Och var bara så himla lycklig över att jag fått seta på denna helt otroliga häst. Visste inte om jag någonsin skulle få sitta på hennes rygg igen.

Men det vet jag nu. Jag har henne 5 dagar i veckan och sen vilar hon 2. Alltså är det bara jag som rider henne. Som ni säkert förstått har Zelma ett väldigt speciellt beteende men det gör inte att jag tycker om henne mindre. Hon är helt amazing sån kvalité på hela hästen. Jag fick börja hoppa henne lite smått men trodde inte att detr skulle leda någonstans, var ju  bara glad att jag fick förtroendet att rida henne.  Började vara med på hoppträningarna som klubben anordnade och en sak kan jag lova. Hästen  hoppar som en gud. Jag har fullt upp med att hålla mej kvar över hindret så som hon hoppar! Hon klarar inte av att tävla då hon får hjärnsläpp, och inte pallar det. Men vi har startat en klubbtävling vilket var lagom nivå och bara att behöva hoppa till musik och massa som kollade var jobbigt för henne, men tycker hon gjorde det riktigt bra och vi klarade det tillsammans.

 

Denna häst är mitt allt och jag vet inte vad jag skulle vara utan henne.

 

 

emma